Pelle Johansson har kallats Sveriges äldsta tv-kock. Inte för att han är särskilt lastgammal, det är han inte, utan för att han med över 200 tv-produktioner i ryggen är en av landets första och mesta tv-kockar. Numera är emellertid tv-karriären med vissa undantag lagd på hyllan. Istället lägger Pelle sin arbetstid på att driva krogarna Stim och sedan en tid tillbaka även Sekt, som han har tillsammans med kocken Patrik Karlsson.
Sekt är tyska för mousserande vin och på menyn står modern sydvästtysk mat tillsammans med specialimporterade tyska viner, både mousserande och stilla. Vad menas då med modern sydvästtysk mat? Enligt Sekt pratar vi bland annat om comfort food som flammkuchen (tysk pizza), schupfnudel (gnocchi) och maultaschen (pastaknyten). Du hittar däremot inte bratwurst, sauerkraut eller pretzels här.
Vi slår oss ner en fredagskväll i en perfekt lagom välfylld restauranglokal. Borden är av modell barbord, delvis för att kockarna enligt egen utsago ska kunna gå runt och tjabba med gästerna utan att vräka upp rumpan i ansiktet på sällskapet vid bordet bredvid. En anledning god som någon.
Kvällen till ära bestämmer vi oss för att helt och hållet lägga oss i kockarnas händer, och ber dem komponera en avsmakningsmeny bestående av mer eller mindre allt som restaurangen har att erbjuda och servera denna som smårätter vid hela bordet. Motsatsen till en kinabong alltså, som landar helt utan protester.
Medan vi väntar på maten inleder vi med ett par glas sekt (såklart), någon berlinerweisse samt ett Spätburgunder Trocken som enligt uppgift inte går att få tag på något annat sätt då Sekt köpt upp hela skörden. Det smakar väldigt gott.
Därefter sätter leveransen av snacks och större rätter igång tämligen omgående. Vi börjar med stekta grodlår (75 kronor) som serveras med en persiljeaioli, som närmast får oss att känna att vi rört oss över gränsen till Frankrike. I samma veva får vi emellertid in en mäktig och härligt rinnig kycklingrilette (40 kronor) med grillat bröd, senap och cornichoner och känner oss med ens något mer tyska. Det följs av en portion kartoffelpuffer (90 kronor) som närmast liknar en mindre råraka, serverad med gräddfil och löjrom. Svårt att misslyckas med såklart, och den faller samtliga i sällskapet väl i smaken.
Rond två inleds med tidigare nämnda gnocchi (225 kronor) och pastaknyten (240 kronor). De förstnämnda enkelt brynta med smör och salvia, och således tämligen mäktiga i smaken. De sistnämnda fyllda med svamp något lättare och fräschare i sitt utförande, inte minst av den uppfriskande svampbuljongen. Secondin avslutas med tyska varianter på flatbrödspizza (145-185 kronor) med olika toppings. En lämplig avslutning på avsmaket, och värt att gå hit enkom för.
Av efterrätterna är berlinermunken (54 kronor) habil men ingen ögonbrynshöjare, medan gräddfilspuddingen (100 kronor) med färska bär är precis sådär lagom avvägd så varje tugga lockar till en till. Det gör även hela besöket på Sekt, som förhoppningsvis vidgar många stockholmares syn på vad tysk mat är och kan vara.
