Andra halvan av 90-talet var Bon Lloc det hetaste stället att äta på. Den nyspanska revolutionen pågick som bäst. Vi rullade in oss i pata negra och imponerades av mästerkrögaren Mathias Dahlgren, som trots att han drev stans modernaste krog, själv fnös åt begrepp som trender, medan han på excentriskt vis framhöll att den perfekta smakupplevelsen bodde i en tomat. Till slut dog Bon Lloc, lägligt nog strax innan Grand Hotel bestämde sig för att låta gamla Franska matsalen gå i graven till förmån för något nytt.Mathias Dahlgren kom därmed att basa över Grand Hotels nya restaurang, som nu öppnat i Bolinderska Palatset, under det snillrika namnet Mathias Dahlgren. Givetvis är förväntningarna på topp och om man kunde investera i bordsreservationer skulle jag byta bort mina uranaktier på stört.
Den separata entrén till Mathias Dahlgren är tämligen anonym. Väl inne känns det som om man sitter på en privat klubb. Stämningen är en smula högtidlig, även om personalen är chosefri och bekväm i sin roll.
Det finns dock två saker som stör en smula. Det ena är en oasisklump som någon klätt med löv och ställt på bordet som prydnad. Kanske störs vi på den mest på grund av den dystra besvikelsen över att den helt saknar funktion. Är de organiska maracas? Vi skakar, men vi hör ingenting. Kan man äta dem? Nej, inte utan sås.
Den andra faktorn som irriterar är värre, nämligen de inspelade plumsljuden, som vi först misstar för att vara någon japansk innovation för att maskera ljudliga toalettbesök. De visar sig dock sedermera vara någon smaklös form av kristallhealingambient, vilket egentligen känns fullt logiskt när man läst Mathias dikt i hans senaste kokbok.
Priserna är i Stockholms allra översta skikt -- tänk runt 400 kronor för en förrätt.
Hade jag varit släkt med Christer Glenning i rakt nedstigande led hade jag framhållit att man trots allt får mycket ätglädje för pengarna. Maten är betydligt mer svensk på Grand än på Bon Lloc. Tydligast syns det på menyn i formuleringen ”Smaken av en svensk ko”. Vi blir annars förtjusta i ett fantastiskt lamm, ett ugnsbakat ägg med sparris, men också i den något mer exotiska vildchokladen.
Även om såväl mat och kanske framförallt service håller hög standard, känns det kanske lite väl tryggt och säkert. Det mest uppseendeväckande inslaget i miljön är nämligen brandvarnaren. Kanske är det samma försiktighet som är anledningen till att vi inte tillåtits fotografera interiören, utan hänvisats till en förfärligt tråkig pressbild.
Södra Blasieholmshamnen 8, 679 35 84 (mån-fre 9.00-17.30)
Stad:
Lokal:
