Få krogkoncerner går så ambitiöst framåt just nu som nyligen omdöpta Brasseriegruppen. För exakt tio år sedan tog bröderna Filip och Daniel Guven över klassiska Prinsen, och lade därmed grunden för vad som skulle komma att bli PDF Brasserie Group. Tioårsjubileet firas nu med såväl nyöppningar, som relansering av ett tidigare flaggskepp.
Det är i Aberdeens tidigare lokaler på Grev Turegatan som restaurangen Zink Grill har återupplivats under det nya namnet Gastrotek Zink. Krogen som tidigare låg på Biblioteksgatan hann under sin knappt nio år långa levnadstid med att såväl eldhärjas som hyllas innan den lämnade plats för vad som skulle komma att bli Eataly, enligt bröderna själva till ett pris de inte kunde tacka nej till. Men längtan efter krogen blev för stor och när lokalen på Grev Turegatan plötsligt stod ledig beslutade sig bröderna för att det var dags för en comeback.
Sagt och gjort, Tengbom arkitekter anlitades för inredning och den gamla trotjänaren till köksmästare Joni Germond anlitades för att sätta ihop den nygamla menyn. Grundkonceptet med grillen i centrum fick bli kvar men den breddade menyn flörtar nu även med Baskien, Toscana, Provence samt kusterna runt San Francisco.
Låter det brett? Det är det. Men funkar det? Förvånansvärt bra, är det korta svaret.
Gastrotek Zink har lagt sig på en modest prisnivå, vilket gör att du utan risk för utmätning kan ladda på med ett gäng rätter av mellankaraktär. Det är också i just denna genre som krogen gör sig bäst.
Mellanrätter må vara en så pass uttjatad fluga i Stockholms krogliv att det närmast blivit ett skällsord, samma sak när det kommer till share food som "delas vid hela bordet". Här kommer upplägget emellertid helt till sin rätt. Vi går lös på ett sammelsurium bestående av en tallrik broccolini med lite vitlöksdressing och pinjenötter (80 kronor), en gemsallad med parmesan (60 kronor) samt grillad portabello med chimichurri (95 kronor). Samtliga rätter förträffliga i sin enkelhet, och mer än väl tilltagna i portionen med tanke på priset. Det räcker gott och väl att dela på för två personer, även om vi inte kan hålla oss från att langa in en omgång av de omtalade pommes fritesen också. Detta tillsammans med det kostnadsfria parmesanbrödet från himmelen som serveras till samtliga gäster utgör en så stabil grund för en måltid att det räcker gott och väl för oss att dela på en av varmrätterna från kvällens svarta tavla.
Valet faller på ett lammlägg som fått bakas precis så länge som krävs för att köttet självmant ska trilla av benet. Detta tillsammans med en mac&cheese som förvisso tjänat på en liten dos salt och peppar men det ger knappast en plump i protokollet.
Vi rundar av måltiden med en chokladfondant med spritade skogsbär (65 kronor) och några sista klunkar ur den flaska Mas Janeil som fått tjäna som dryck under hela sittningen. När notan kommer in och visar 1500 riksdaler är det bara att skrocka förnöjt, det var det värt.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 01, 2020.
