Redan i namnet på krogen svär krögartrion bakom Farang med en ironisk blinkning sig fria, och dödar effektivt alla eventuella invändningar mot att tre finska restauratörer skulle kunna leverera sydostasiatisk mat i världsklass. Ordet ”farang” är nämligen just en benämning på utlänning i Thailand, så med fördomarna bortsopade skrider vi in i Tulegatans gamla elverk med förväntningarna högt ställda. För faktum är att Farang har tagit färjan över Östersjön med ett riktigt gott rykte i bagaget. Inramningen är förträfflig om du vill vara i fred, det är nämligen i det närmaste kolmörkt i restauranglokalen. Allt är svart och spottarna i taket så pass försiktigt nerdimmade att det är svårt att avgöra huruvida någon sitter vid bordet bredvid eller inte. Lyckligtvis är personalen begåvade med mörkerseende likt kattdjur och infinner sig snabbt vid vårt bord för att memorera beställningen. Här litar du som gäst med fördel på ditt eget omdöme, för avsmakningsmenyerna är sanningen att säga i saftigaste laget prismässigt. Bättre då att alla i sällskapet väljer varsin rätt och sedan delar kristligt på dessa, vilket också är grundtanken med konceptet Share Food som förespråkas starkt på Farang.
Efter en aptitretare i form av en utsökt grönmussla börjar rätterna så sakteliga att ställas inför skranket. Och det går verkligen inte att hitta något fel, hur mycket vi än försöker. Smakerna avlöser varandra i en kakofoni av intryck men balanserar hela tiden varandra som kombattanterna i den perfekta aikidomatchen. Så fort citrongräset går till attack mot tungspetsen svarar kokosgrädde och kanske lite rostade nötter med ett mjukt blockerande grepp som i sin tur följs upp av en chilispark. Sådär håller det på tills vi utan att veta ordet av är så proppmätta att ingen orkar slåss längre, och då står ändå riset i det närmaste orört. Det är därför också svårt att peka ut några favoriter bland rätterna men under pistolhot skulle vi nog klämma ur oss ankan som simmade i rödcurry tillsammans med den karamelliserade fläsksidan, den senare så sötaktigt porös att den närmast påminde om en perfekt blodpudding.
Vi lämnar Farang med en ljuv eftersmak, som sannolikt dröjer kvar i svalget tills nästa gång vi besöker restaurangen.
