E&G

Oktober är i vanliga fall en jättedålig månad för att prata om tysk matkultur. Festen med samma namn har gett det tyska köket ett fördomsfullt rykte om att vara flottigt, fett och stabbigt. Inte minst är sinnebilden att den serveras i osmakligt stora portioner, vilket också bekräftas av det faktum att toalettrummen i oktoberfestens hemstad München ofta erbjuder "kräkoarer" sida vid sida med vattenklosetterna. Detta som en extra service till den som ätit, eller i många fall druckit, för mycket. 

Det är synd att det har blivit såhär, för tysk mat är givetvis mycket mer än bratwurst och schweinshaxe, och på dryckesfronten finns det så mycket mer variation än blaskig lageröl serverade i enliterstop av män i lederhosen och kvinnor i dirndl. Lyckligtvis börjar det även att märkas på krogfronten i Stockholm.

E&G öppnade för snart ett år sedan i samma lokaler som en gång i tiden huserade den dåtida hipsterkrogen Helsingborg. Platsen är längst upp på Birger Jarlsgatan, och lokalen är allt annat än en tysk ölstuga. Här kantas väggarna istället av naturvin och borden är som gjorda för dating. Menyn är roligt varierad och består bland annat av rätter med namn som "När krisen och eller kriget kommer" samt Käsespätzle. Vi inleder med lite bröd och smör för 35 kronor. 

En fråga om sommelieren kan rekommendera något vin för kvällen besvaras med en lång utläggning om de tyska systrarna som precis tagit över sina föräldrars vinproduktion. Listan består givetvis av stora delar Spätburgunder och Blaufränkisch. Det är inte svårt att hitta något man gillar. På den låg- och icke-alkoholfronten är det nästan lika kul, med drycker signerade Fruktstereo och Apolinaire. Där den alkoholfria delen av vår duo efterfrågar en enkel cola zero visar krogen dessutom mått på en service som få kan mäta sig med, och kilar över gatan för att köpa några sådana. Våra hakor slår i bordsskivan i samma ögonblick som den första burken säger pschht och om vi inte var sålda på atmosfären innan så är vi det nu. 

Sen börjar maten rulla in, och först ut är en liten cacio e pepe-gratäng för 100 spänn med en generös dos svartpeppar följt av en något syrlig majrova med forellrom och vitsås, vars helhet dock är rund och god i smaken. 

Därefter kliver vi upp ett pinnhål i leverans med något så otippat som ett par blad grönsallad dressade i crème fraiche. En på papperet superenkel rätt men så perfekt balanserad att vi bara vill kopiera den rakt av och äta hemma varje dag. Även kummelkroketterna är vällagade, perfekt frasiga och serverade med en aioli som gör rätten gott och inte tar över av vitlöksmak. Avslutningsvis festar vi loss på en chorizo serverat på en bädd av polenta, som kanske inte tillför något avsevärt i jämförelse med tidigare rätter.

Vi rundar av med en magisk choklad smaksatt med sesam och trugas till detta på ett halvt glas portvin som vi inte ångrar varken till bords eller dagen efter. Det gör vi för övrigt inte med besöket heller som totalt landar på cirka en tusenlapp för två personer. 

Namnet förresten? Det står för Egon och Gösen, vilka är smeknamnen på ägarparet du mer än gärna vill ha som grannar. Inte konstigare än så.