Förutom läget kan det vid en första anblick te sig som att Cultur Bar och Pharmarium inte har något gemensamt överhuvudtaget. Men faktum är att ambitions-nivån på båda krogarna ligger på en standard som på senare år lyckligtvis börjat distansera sig från de turisthak som tidigare har utgjort krogfloran i Gamla Stan. En annan likhet är att menyerna utgörs av smårätter, och personalen känns igen från hotellbarer och liknande typer av ställen. Men där Pharmarium satsar på cocktails och finurliga smårätter, ligger Cultur Bars fokus på klassiska tapas och en vinlista av det bättre slaget. Och klassiska tapas är just vad som står på menyn, det är inga direkta överraskningar utan mer eller mindre säkra kort som erbjuds. Å andra sidan är det inte särskilt svårt att hitta något man gillar.
Vi börjar med rödbetscarpaccio och råbiff varpå vi snart inser att rätterna speglar den klassiska menyn väl även smakmässigt. Cevichen visar sig däremot vara överraskande het och sticker tillsammans med den rotisserade spädgrisen ut som favoriter. Också den halstrade tonfisken är av hög kvalitet och får därför ta ett ärevarv runt bordet i form av en ombeställning. Vissa rätter tappar dock något i finishen. Till exempel är det vita brödet som kommer både med korven och burgaren rejält trist och rätten skulle tjäna på ett roligare glutentillbehör.
Alla rätter matchas kunnigt och noggrant med utvalda viner och det är framför allt här man verkligen upplever skillnaden mot tidigare nämnda turistattraktioner. Personalen är lyhörd för den personliga preferensen och rekommenderar dessutom vin på halvglas så att man hinner med ett större antal utan att gå i golvet. Till efterrätt tillåter vi oss själva att gå lös på en laddning livsfarligt välsmakande churros med choklad och extra sås, en desserternas guilty pleasure vars dragningskraft är svår att motstå. Cultur Bar ägs av samma koncern som ligger bakom Den Gyldene Freden på andra sidan gatan, men att kalla det en bakficka känns överflödigt. Cultur Bar står helt och hållet på egna ben utan att behöva livnära sig på storebrors renommé.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2013.
