"Att flanera är en vetenskap; det är ögats gastronomi. Att ta en promenad är att vegetera; att flanera är att leva."
Citatet kommer ifrån den franska realismförfattaren Honoré de Balzacs bok The Physiology Of Marriage, i vilken han också menar på att en man "inte borde gifta sig utan att ha studerat anatomi, och dissekerat åtminstone en kvinna". Balzac gick ur tiden som femtioettåring redan 1850, men hans namn lever vidare genom hans litterära verk. Och, nu, med hjälp av den nyöppnade krogen Brasserie Balzac på Odengatan.
Bakom krogen står Bogdan Monciu, som senast kommer från Kommendören, tillsammans med Behrang Nabizadeh, Elias Karroum från Beirut Café samt Acki Kokotos med Mäster Anders och Bistroteket på sitt samvete. Resultatet är en krog som för ögat innehar stora likheter med New York-krogen Balthazar, med vinklade speglar och utsmyckade pelare. Det är väldigt stiligt allting.
Förutom gastronomi för ögat erbjuder krogen lyckligtvis också mat. Menyn är föga förvånande starkt frankofil, men vid sidan av klassiker som råbiff och entrecôte hittar vi en hel del rätter inspirerade av det mångkulturella Frankrike. Vi inleder emellertid med just råbiffen för 155 kronor som serveras förstklassigt i stora (skrapade?) bitar av oxe, blandad med kapris och toppad med pommes pailles. En i det närmaste perfekt komposition. Tillsammans med de tryffeldoftande minitoastarna Croque Balzac (45 kronor) och några kalvhuvudskroketter (45 kronor) etablerar den ett stabilt fundament till vår fortsatta middagsupplevelse.
Vi går vidare med ytterligare en klassiker, i form av tidigare nämnda entrecôte. För 245 kronor får du en rejäl köttbit, lite grönsallad, pompa och ett kryddsmör. En solid och kanske något förutsägbar rätt, för dig som ogärna tar risker med dina beställningar. Bäst är emellertid den marockanska kycklinghistorian för 175 kronor, med rostad aubergine och yoghurt. Spännande smaker, saftigt kött och perfekt textur. Utsökt i sin enkelhet, vilket är bland det svåraste som finns att prestera.
Det enda strecket i protokollet är att vi efter denna holmgång knappt orkar någon efterrätt, utan väljer att ta in en citrontarte för 85 kronor mest bara för att titta på. Men ja, man äter ju med ögonen också.
