Fan vad ironiskt att be om en vegansk måltid på Bastard, tänker du. Synd, för det tänkte varken vi eller den enormt trevliga servisen på Bastard. När vi förvarnar om att det dyker upp två veganer för en större måltid blir vi välkomnade utan krux eller dumma frågor.
Väl där inleds kvällen med ett glas rosé samtidigt som vi i smyg kikar på övriga gäster och inser att vi förärats det allra sista bordet på uteserveringen. I baren sitter några klubbprofiler och sippar uttråkat på öl, annars är medelåldern hög och det är inte alls så vikingaskäggigt och grabbtätt som befarat. Våra bordsgrannar sitter så nära som 15 centimeter från oss vilket gör mig nervös – kommer jag på smärtsamt nära håll att få bevittna när de lustfullt sätter i sig allsköns spännande köttdelar? Min åsikt om köttindustrin är ingen hemlighet, men jag kan ändå respektera viljan att tillvarata samtliga, inklusive de mindre glamorösa, delarna från ett djur och blir mer provocerad av ett mediokert meal på Mackydonken än ett brutalt blodbad på Bastard.
Vi blir serverade tre förrätter. Den röda tråden är enkla smaker, pimiento med citron eller kålrabbi som bakats i vedugnen på gården. Bastard visar på stor kunskap och respekt för råvarorna. Man förstår att det finns ett gediget hantverk i köket för var annars serveras så alldagliga råvaror så här gott tillagade?
Strax efter blir vi serverade en pizzetta med fänkål, rostad paprika och minikalamatas på en perfekt, vedeldad botten. Pizzetan är som namnet antyder en mindre pizza men så god att den är värd det lite saftiga priset 110 kronor.
Kvällens huvudrätt är en smörig vitkål- och morotshistoria med citronkräm, färsk dragon och bondbönor toppat med brödströssel och rödlök. Perfekt tillagad och känslan är minst sagt fransk; i botten av tallriken bildas en len sky med smak av lantliv och tidig sommar.
Till efterrätt bjuds hemfryst sorbet, en suverän honungsmelonsvariant som är precis lagom söt. Vi dröjer oss kvar och testar drinklistan som följer samma mönster som resten av menyn: genomtänkt och med rena smaker. Spännande men inte för yvigt, något konservativt men ändå med vågade kombinationer. Jag sippar på fläder, agave, tequila och selleribitter blandat i ett vanligt dricksglas. Känslan är något gubbig men med en ödmjuk udd.
Den här kvällen bjuder inte Bastard på några pråliga smakförnimmelser utan varje rätt är enkelt komponerad och smaksatt. Det är detaljerna, både gällande maten och atmosfären, som får mig att längta tillbaka. Ett bestående intryck gjorde den unga kypare som i början av kvällen bekvämt satte sig till bords med ett äldre par, och inte förrän efter 30 minuter kände att de talat färdigt om hur kvällens mat och dryck skulle komponeras.
