Vi är inte helt blanka blad när vi kliver in på Babas Burgers nyöppnade filial i Högdalen.
Vi har hört om de långa köerna i Rågsved, om latinoburgarna som stundtals tagit slut för att mätta vallfärdande gäster med abstinens från avlägsna kranskommuner. Tydligt är att Babas placerat Rågsved på restaurangkartan, och nu gör anspråk på att även erövra Högdalen. När vi stiger över tröskeln gör vi det till höga toner av Ison & Filles Länge leve vi. Det Flippin' Burgers eftersträvar, men misslyckas totalt med – att vara ett klassiskt diner vi spontant kan svänga förbi och få oss ett rejält kvalitetsmål burgare – ger Babas däremot intryck av att uppnå.
Antalet egenkomponerade varianter av burgare skulle kunna bilda en mindre novell. Förutom standardvalen (till exempel latinoburgare, cheeseburgare för 95 kronor) kan du skräddarsy din egen efter kött, bröd, pålägg och dressing. En av oss väljer standardburgaren, den andra bygger sin egen i form av nötkött, vitt bröd, inlagd gurka och chilimajonnäs. Två läsk med colasmak i smaklös men ekologisk regi kommer in och vi börjar väntan på att matkorgarna ska landa.
När 20 minuter har gått tittar vi oss otåligt omkring. Det är inte ens fullt. Kan det vara en miss? Vid bordet bredvid har föräldrarna fått sina korgar och nästan ätit upp, medan barnen, halvt gråtfärdiga, lottlöst tittar på. Under tiden går en servitris runt och frågar om maten hen håller i matchar beställning, medan en annan står och bläddrar i en osorterad hög av ordrar. Efter 30 minuter anländer äntligen våra burgare. Mellan intensiva tuggor konstaterar vi – det här är bra. Köttet håller perfekt stekgrad, är inte oljigt, har en antydan till rosa färg med angenäma undertoner av barbecue. Brödet är saftigt, men inte svampigt och gifter sig fint med dressing och tillbehör. Pommesen, kanske stans krispigaste, är inte många sekunder från frityrbadet.
Efter en intensiv måltid sammanfattar vi: höga betyg för snabbmatsburgare. Vi önskar bara att karaktärsdraget snabbt också hade ingått. Vi viftar till oss vår kypare och hen mimar ”kommer strax”. Efter tio minuter dyker hen upp och förklarar, de tar inte kort idag. Medan en av oss funderar på varför vi inte fick reda på det direkt tar den andra en tur i Högdalens centrum efter kontanter. Vi får vänta ytterligare en kvart på betalning. Inget kvitto, utan vi får tillsammans med kyparen dra oss till minne vad vi beställt och vad det kostar.
Vi lämnar Babas mätta men matta. Notan landande på under 300-lappen för två. Hit återvänder vi gärna – när vi har en hel eftermiddag över.
