”Mamma har alltid rätt” skulle varit en mer passande titel. Vilket kanske inte är så konstigt när det är Jennifer Garner, spelandes huvudrollen som mamma Allison Torres, som är den som föreslog filmprojektet. Hon älskar nämligen Yes Day!, barnboken filmen är baserad på av Amy Krouse Rosenthal och Tom Lichtenheld, och kör återkommande Yes Days med sin familj. Så vad är en Yes Day? Helt enkelt en dag då barnen får bestämma allt och föräldrarna måste svara med ett rungande Ja på vad som än föreslås. En fantastisk premiss, eller hur? Så varför känns filmen så slarvig?
En enkel anledning är att de inte gör något nytt eller spännande med det. Vi har tyvärr sett det här förut. Bara idén i sig för ju tankarna till en viss Jim Carrey-rulle. En annan anledning är att Yes Day bara är ynka 86 minuter. Man vill ju inte vara den som klagar på kort speltid när alla filmer nuförtiden inte klarar av att klippas till under två timmar, men här hade det funnits möjlighet att göra filmen till något mer än en over-the-top Nickelodeon-pastisch med moralkakor som luktar gammal skåpmat.
Helt oäven är inte Yes Day. Barnen i familjen är grymma skådisar och Jennifer Garner får dessutom tillfälle att gå full loca. Pappa Edgar Ramirez hamnar själv lite i skymundan. Vad som räddar filmen är emellertid bifigurerna som dyker upp då och då och är de som får skratten att utbrista. För visst bjuder filmen på ett flertal LOL-moments bland alla klyschor. Yes Day kanske inte får dig att skrika ett högt Ja!, men absolut nicka ett oförargligt Jovars.
