Lova att inte skratta om jag erkänner att jag hade höga förväntningar på Battle Los Angeles? Det såg ju på förhand så snyggt ut! Och med tanke på att det var människor som var skurkarna i både Avatar och District 9, och Monsters (som inte verkar få någon sverigepremiär) var otippat småskalig, har science fiction-geeks varit svältfödda på rejäla invasionsdramer.
Men nej, här tar Jonathan Liebesman fram alla gamla actionklyschor, putsar dem, lägger dem fint på ett fat och hoppas att vi inte ska märka. Vi får exempelvis en tyst, lagom opersonlig All American-hjälte som är oförmögen att le (på riktigt alltså, i en scen säger en soldatkollega ”You remind me of my brother, he never smiles either”), CNN fortsätter att sända trots att de flesta storstäder utplånas och vissa passager är rakt av kopierade från 15 år gamla Independence Day.
Dessutom slarvas den så viktiga första akten bort, där vi ska få en anledning att bry oss om karaktärerna, och istället bjuds vi på en sedvanlig sista kvällen med gänget, komplett med en-av-soldaterna-är-oskuld-han-måste-förlora-den-tänk.
Det snygga kamerajobbet till trots, du kommer att kunna förutse filmens alla steg.
