Alla på Nöjesguiden hatar mig. Medans de sitter och käkar popcorn med Orvar och Ronny och kollar på när Torsten Flinck bajsar ner sig skickar de mig på den här jävla tennisfilmen. Jag som hade etta i gympa och alltid tyckt att våldet och dopingen runt idrotten är roligare än själva sportandet. Jag som har bollkontroll som en average parkinson-patient och som inte ens gillar [I]Rocky[/I] eller [I]Tjuren från Bronx[/I]. Och det är ju inte direkt som att den här filmen riskerar några Oscars precis. Närå, det här är Kirsten Dunst och en ålderskrisande Paul Bettany som skulle varit Hugh Grant men han var visst för dyr eller nåt.
Och här sitter jag nu och försöker förstå vad dealen är med den här smörjan om någon sorts avdankad Mats Wilander-människa som möter tennisens bad girl (hon är bad för att hon skriker på domaren och typ stoppar racket mellan benen). Men det enda som snurrar i tankarna är att brittromcoms har blivit precis lika generiska som någonsin Ephron-systrarna varit. Och vad jobbigt det är att alla är sådär witty och finurliga hela tiden. Egentligen är det väl harmlöst standardmys för heteros som gillar [I]Kalla fötter[/I] och tycker att tennis är lite erotiskt, men jag stör mig ändå på hela grejen. På att Working Title-människorna har gjort tennisspelarna så sharpa och roliga. Alla vet att elitidrottare är lallande fån, liksom.
Och så stör jag mig på att det är det mer produktplacering än i [I]Godzilla[/I] (i en scen sitter hela årets Fred Perry-kollektion och pratar med varandra) och på att Bettanys obligatoriska slutmatch mot den konkurrerande hannen är så formaterad att den känns som [I]Karate Kid 2[/I] i pikétröja.
Jag tror att det är där tennisen kommer in. Det är nog meningen att jag som man som självklart inte bryr sig så mycket om den pekorala handlingen ska kunna sitta och "ooha" och "aaah" över de häftiga kameraåkningarna i tennismatcherna. Allt medan Gittan sitter och kurrar över hur kooky och fun det är när en Paul möter en Kirsten. Sport för honom och kärlek för henne, precis som i Meg Ryan-spektaklet [I]Against the Ropes[/I] häromsistens. Men allvarligt talat, Tennis är störttråkigt och ser jag en till film om en amerikan som möter en britt så begår jag harakiri.
Det går två romantiska och sevärda filmer på bio just nu och de heter [I]Eternal Sunshine of the Spotless Mind[/I] och [I]Bara en dag[/I]. Det är allt du behöver veta.Skådespelare:
Regi:
