W.E.

Madonnas andra långfilm som regissör inleds som ett snyggt kostymdrama om romansen mellan Edvard VIII av Storbritannien och amerikanska, dubbelt frånskilda, Wallis Simpson. Bra, så långt. Sedan får Madonna något slags ryck och försöker sig på en oklar nutida koppling om en amerikanska (Abbie Cornish), som har en överdriven fascination för paret Wallis och Edvard. Varför dessa berättelser är sammanflätade? Jag tror inte ens att Madonna vet själv och W.E. är ett under av axelrycksframkallande konversationer och poänger som faller platt. Fantastiska Andrea Riseborough kämpar med ett banalt manus, en tafatt regissör och stela medskådespelare och är den enda ljusglimten i denna hög av skit.