Ett gråtande barn, en dånande industrimaskin och en dörr som slår igen. Någonstans i det amerikanska rostbältet vaknar den före detta hemmafrun Wanda på sin systers soffa. Öppningsscenen till Barbara Lodens regidebut Wanda berättar mycket med små medel. Precis som filmens huvudkaraktär vill man gärna ta sig därifrån, för tragiken är nästan alltför naturalistiskt skildrad. Wandas förflutna höljs i ett dunkel, och den sparsamma dialogen avslöjar inte mycket om vart hon är påväg. Så långt är detta en klassisk roadmovie från 70-talet, men Barbara Loden skapar något större än sina samtida gelikar. Hennes gestaltning av den amerikanska resenären är existentiellt utmanande och allt annat än frihetsskimmranade.
Motorvägsfilmer är i regel märkliga, och precis som Easy Rider (1969) och Alice in the cities (1974) befolkas Wanda av fåordiga karaktärer med dunkla motiv. Här avlöser motellrum och diners varandra på löpande band, samtidigt som den illavarslande känsla av att något inte står rätt till växer. Roadmovien är onekligen ett tacksamt format för den som vill dekonstruera den amerikanska drömmen, men Wanda är långt ifrån en generisk genrefilm. Huvudpersonen är ett schiffer, men hennes mänskliga defekter är tydligt åskådliggjorda. Wanda pendlar mellan att vara bedårande i sin inkompetens och en inkompetent dåre. Hon är nästan för osympatisk för att kallas antihjälte, och när hon gradvis tar steg över från rollen som offer till förrövare sker det nästan omärkbart.
Wanda är sevärd inte minst för samspelet mellan Barbara Loden och hennes motspelare Michael Higgins. Tillsammans delar de omaka reskamraterna en rad minnesvärda scener, ofta improviserade. Higgins enigmatiska rollfigur Mr Dennis tycker att det minsta Wanda kan göra för att rå på sin fula frisyr är att köpa en hatt. Hon svarar att hon inte har något hon kan köpa en hatt för, att hon aldrig haft det och aldrig kommer ha det. Mr Dennis utbrister med illa dold frustration: "If you don’t want anything, you won’t have anything, and if you don’t have anything, you’re nothing. You may as well be dead. You’re not even a citizen of the United States." Ja, svarar Wanda, då är hon antagligen död. Barbara Lodens manus är ödesmättat i sin enkelhet.
