Vad är det som händer? Vad handlar det om? I filmen Vitt brus känns allt konstlat och karaktärerna agerar som i en klämkäck reklamfilm från 50-talet. När det blir tydligt att något verkligen inte står till rätt till är det en lättnad. Förhoppningsvis illustrerar formen någonting som kommer visa sig efter hand.
Men medan filmen växlar från skruvad komedi till action till skräck och tillbaka igen försvinner tyvärr hoppet om ett budskap som gör inramningen begriplig eller ger den ett större syfte. Noah Baumbachs verkar bara vilja visa hur hopplösa men samtidigt gulliga vi människor är? Men när ingenting i filmen känns genuint eller på allvar blir det svårt att känna med karaktärerna och följa med regissören till denna slutsats.
Filmen Vitt brus är baserad på en roman med samma namn skriven 1985 av Don DeLillo och handlar om Jack och Babette som bor ihop med fyra barn varav endast ett är deras gemensamma. Jack är professor i Hitler-studier och har en kollega som säger till honom att han han ”vill göra med Elvis vad du gjort med Hitler”. Babette försöker dölja att hon tar ett piller. Denna vardag bryts dock upp när ett kemiskt moln tvingar familjen att fly.
Och när föräldrarna då förnekar allvaret medan barnen inser det och då Jack säger att hemska saker bara händer fattiga men aldrig en professor tycker jag mig se en poäng både i att dialogen saknar undertext och i berättelsen som helhet. Kanske handlar allting om klimatkrisen och om hur desperat vi vill behålla en känsla av normalitet och kontroll?
Men sedan gör historien ett abrupt hopp tillbaka och fokus ligger igen på Jack och Babette och rädsla för döden. Men eftersom karaktärerna hela tiden säger hur de känner i stället för att visa det så får man som tittare aldrig riktigt känna någonting – annat än att filmen på 2 timmar och 16 minuter är alldeles för lång för att inte riktigt säga en något utan mest bara verka vilja stajla med klara färger, fyra genrebyten och potentiellt rekord i nonsensmeningar.
