Man får snabbt en känsla av att bröderna Herngren möjligen hämtat en del stoff från sina egna liv när de skrivit manuset till Varannan vecka. Frånskilda reklamfilmsregissören Felix Herngren spelar frånskilda reklamfilmsregissören Pontus som är bror till Jens, spelade av brodern Måns Herngren. Jens konfronteras av sin fru sedan 20 år med att ha något fuffens ihop med skådespelerskan Johanna, spelad av skådespelerskan Cecilia Frode. Han försäkrar att de bara är "otroligt bra vänner", men flyttar hem till Pontus som sedan tidigare är varannanveckaspappa till sin dotter (spelad av dottern Vera). I vanlig ordning när det gäller Herngren och Holm handlar det om lätt skruvade vardagssituationer med stark igenkännning. Skillnaden denna gång är att det är betydligt bättre hopknutet än i någon av deras tidigare filmer. Här finns flera riktigt bra scener och situationer, framför allt är bröderna Herngrens samspel mycket välkompletterande, något man kunde se redan i de avsnitt av tv-serien Ulveson & Herngren där Måns spelade sig själv som inhoppande regissör. Med egna erfarenheter från reklamvärlden skrattade jag gott åt snacket kring en ny "Kyckling på fredag"-spot som Pontus insisterar på ska ha skilsmässotema ("Det bästa som hänt mig"). Frågan är dock om alla har samma behållning av det. Som när reklambyrån och kunden mitt under filminspelningen kommer med frågan om inte alla i bild skulle kunna vara lite gladare. Mycket roligt. Däremot är de små instuckna reklamfilmsparodierna på temat relationer riktigt, riktigt töntiga, med en humornivå nere på Hey Baberibas Marianergravdjup. Dessutom måste jag tillstå att Varannan vecka inte tillnärmelsevis handlar lika mycket om att vara varannanveckaspappa som att vara varannanveckassingel. Barnen blir mest staffagefigurer som ingen egentligen pratar med eller om. Och jag får känslan av att det varit helt oavsiktligt.Skådespelare:
Regi:
