Ingen Marvel så långt ögat kan nå. Inte heller något manus som kan hålla dig från att bli förvirrad. Kanske till och med ett franskt seriealbum du aldrig läst. Allt pekar mot ett rymdäventyr adapterat av legendariske franske grabbgubben Luc Besson, den mest påkostande europeiska filmen någonsin och svindlande visuellt ögongodis på en nivå som ökar värdet på dina biopopcorn en tiofald. Valerian and the City of a Thousand Planets är en fantastisk röra av effekter, dåligt skriven plot och anledningen till varför man går på bio.
På svenska heter seriealbumen ”Linda och Valentin” av Pierre Christin och Jean-Claude Méziéres så en viss förvirring är förståelig. Vi befinner oss i 28:e århundradet och Valerian och Laureline är två agenter som skickas till den gigantiska rymdstaden Alpha på topphemligt uppdrag. Medan Valerian neggar Laureline så måste de samtidigt ta reda på vad för mörk kraft som hotar de tusen planeternas stad.
Luc Besson är en visionär, som regissör det vill säga, vi ska inte glömma att han skrev alla Taxi och Taken-filmerna. Som manusförfattare är han nämligen extremt aktiv och engelska är definitivt inte hans starkaste sida. Hans manus saknar generellt all form av finess och består av formalistiska plattityder, men det är nästan alltid underhållande. Så även nu. Filmen tar fart efter en plastigt datoranimerad Avatar-kopia till start. Det är fart och fläkt, vision går före handling men det slutar aldrig att röra på sig.
Dane DeHaan och Cara Delevingne är förvånansvärt bra och tillhör filmens starkaste aspekter. Förvånande då ingen av dem hittills visat på några bravader i skådespeleri, tvärtom så har speciellt Cara Delevingne gång på gång bevisat att hon borde hållit sig till modellandet. Ethan Hawke, Rihanna, Rutger Hauer och till och med Herbie Hancock dyker upp i mer eller mindre sekundlånga cameos.
Vad Besson ingjuter är en närmast naiv optimism sitt drömprojekt, hans manus är som skrivet av en blåögd femtonåring med hela livet framför sig. Handlingen är överallt med det är så utsökt episkt att det är svårt att inte dras med i äventyret. Valerian and the City of a Thousand Planets är ett sjukt maffigt science fiction-spektakel och om du ursäktar det platta skådespeleriet och röriga tonårsmanuset så kommer du ha en rolig och omtumlande upplevelse.
