Världen räcker inte till

Det händer något med vissa filmrecensenter och dito journalister när en ny Bond-film är i antågande. Filmbolagets tyngsta PR-maskineri är i full gång och vedertagna etiska regler åsidosätts; en känd recensent säljer sig tanklöst i en hyllande krönika på filmbolagets annonsplats, och andra verkar plötsligt släppa tidigare krav på intelligens och trovärdighet. Och visst, jag kan förstå det senare, till en viss gräns. Jag har själv ett antal gånger hävt ur mig plattityder som "Bond är ju i alla fall Bond", men en sak är nu ändå kristallklart: fenomenet Bond är klart mycket mer intressant än filmerna. Om det vore möjligt att tänka bort all den nu i folksjälen närmast genetiskt nedärvda myten kring agent 007 skulle de flesta av de hittills 19 filmerna självdö, åtminstone alla de som kommit de senaste 15 åren. För ungefär så länge sedan, och framförallt dessförinnan, var Bond-serien relativt ensam i bastardgenren actionkomedi, men nu när i stort sett alla filmhjältar ska avfyra lika mycket one-liners som bly har just den aspekten definitivt förlorat sin verkan och charm. Och i vilken annan repertoarlagd film skulle vi acceptera, och till och med småle åt, en uppsjö dåliga skämt med sexuella insinuationer, segslitna båt- och biljakter och lallande Bimbos maskerade som professorer? "Väx upp!" skulle det unisona omdömet lyda och filmen skulle förpassas videobutikens dumstrutavdelning. Men nu är det alltså en Bond-produktion och som sådan har den naturligtvis mycket pengar - vilket i sin tur leder till några påkostade stunts som till och med undertecknad förnöjs av, och ett skådespelarstall med imponerande namn som Judy Dench, Robert Carlyle, Sophie Marceau och inte minst John Cleese. Och även om den sistnämnde idolen bara tillåts excellera under några få minuter är han ändå detta ganska långtråkiga äventyrs största behållning. Detta trots att han, tillsammans med den mycket tunna intrigen och det futila försöket att göra människa av Carlyles storskurk, utgör den felande länken mellan Austin Powers och James Bond. Ändå en rak mun har ovan? Det får tillskrivas Pierce Brosnan som trots allt är den bästa agent 007 sedan Sean Connery. Det hindrar mig dock inte från att anse att eftervärldens filmhistoriker inte borde behöva ta itu med fler än 19 Bondfilmer. Med andra ord: Det räcker nu.