Trettondagsafton

Filmande engelsmän fortsätter att luta sig mot sina litterära mästare, med Shakespeare och Jane Austen i täten. I Trevor Nunns -- känd som regissör av succémusikaler som Nicholas Nickleby och Les Miserables -- komedi Trettondagsafton skimrar det i ögonen på den brittiska skådespelareliten när de får framsäga den lyriska texten som är bäddad med humor och maximer. Intrigen är intrikat med en rad förvecklingar, stickspår och hugskott. Ett skepp förliser och tvillingarna Sebastian och Viola är på väg att drunkna. Viola flyter iland i Illyrien där hon klär sig till man. Med kvinnligheten illa dold bakom en mustasch får hon jobb som betjänt hos greve Orsini. Sedan följer en kedjereaktion av kärlekskomplikationer som hämtade ur en tvålopera. Viola blir en Tintomara-gestalt vars androgynitet eggar omgivningen. En triangel av förvirrade känslor uppstår mellan Viola, greve Orsini, undersköna Olivia och den senare uppdykande tvillingbrodern. Det är rörande med aktörernas spelglädje. Helena Bonham-Carter (Olivia) har ett lyster omkring sig som säkert kommer från hennes sensuellt distinkta näsa; den leder henne rätt. Lena Endre har förresten begåvats med en liknande. Men i helhet är det inte särskilt lyckat. Aktörerna agerar som uppställda på en scen och ser utplacerade ut där de drullar runt på gräsmattor, sjunger en visa eller skriver friarbrev. Trettondagsafton är ett svårhanterligt stycke att fästa på filmduk. Pjäsen rymmer flera centralgestalter vilkas mer eller mindre intressanta intriger är av betydelse för upplösningen. Om Trevor Nunn vore tillräckligt olydig mot Shakespeare skulle han ha lyft fram och fördjupat porträttet av Viola och tonat ned maktkampen bland tjänarna.Viola fäktar, duellerar och röker cigarr med greve Orsini. Simone de Beauvoir hade som synes en frände redan på 1600-talet, en man dessutom. Enligt Shakespeares pjäs sitter nämligen könstillhörigheten i kläderna och i ett inlärt socialt rollspel. Men tyvärr får de intressanta frågorna kring könsidentitet som pjäsen ställer -- och som dessutom är dagsaktuella -- inte tillräcklig skärpa.