Tracks bygger på boken med samma namn av den numera smått legendariska australiensiska skribenten Robyn Davidson. Den handlar om en resa till fots som hon efter två års förberedelser som 26-åring inledde i april 1977, mellan Alice Springs och Indiska oceanen. En hajk på 270 mil genom ett kargt ökenlandskap i sällskap av fyra kameler och en jycke vid namn Diggity, som varade i nio månader. Hon färdades ensam, men en fotograf från National Geografic, Rick Smolan, sammanstrålade med henne vid några tillfällen längs vägen för att ta bilder. Hon kallades av urbefolkningen för The Camel Lady. Reportaget i National Geografic med Davidssons text fick ett sådant starkt gensvar att det ledde till att Davidson skrev sin första bok. Numera är hon författare med socialantropologi som specialistområde. Hon skriver om sina resor och om nomadiska kulturer.
Filmen är en vacker och rörande och märkvärdigt engagerande historia, där vidderna och naturen tar stor plats och dialogen är sparsam. Girls-stjärnan Adam Driver i rollen som fotografen gör ett mansporträtt som piggar upp, självsäker, kapabel och vänlig – och utan ett uns av machisimo. Och Mia Wasikowskas kombination av humoristisk oförskräckthet, hippie-aktighet, inre liv och sorg är vad som krävs för att måla kvinnan Davidson trovärdig.
Att uppskatta med Currans film förutom utomordentligt skådespeleri och fantastiska bilder, är att den med ett sinnligt, filmiskt språk erbjuder en intelligent ingång till Davidsons sätt att tänka och förhålla sig till världen. Hennes obändiga, icke-religiösa tro på att det finns en möjlighet till både verklig ensamhet och att samtidigt vara en del av kulturen. En möjlighet att avskilja sig från bruset. "It's becoming illegal to get lost!", säger hon, men menar att det fortfarande finns sätt kvar där ute, även i vardagen, att skaffa sig äventyr och en förnimmelse av risk.
