Det fanns en tid när framtidsvisioner var ljusa med flygande bilar, spexiga frisyrer och oändliga möjligheter, men sedan kom framtiden. Och den var inte så himla bra. Det blev mer krig, mer miljöproblem och vi har fortfarande inte fått se de där flygande bilarna. Framtidsvisionerna utvecklades till dystopiska sianden om apokalypsen. Det är där Tomorrowland: A World Beyond tar avstamp.
Casey (Britt Robertson), en teknikintresserad intelligent ung kvinna, får via en portal kontakt med en annan dimension. Vad hon får uppleva är en hänförande framtidsvision av den gamla skolan. När portalen plötsligt slutar fungera ger hon sig ut på en envis jakt efter svar. Uppfinnaren Frank (George Clooney) och underbarnet Athena (Raffey Cassidy) tar med henne på ett äventyr som visar sig ha allvarliga undertoner.
Filmen baseras på en premiss vi känner igen från populära självhjälpsböcker: allt kan lösa sig med positivt tänkande. Världen behöver räddas, och det kan bara göras av en äkta drömmare. Att Casey ska vara supersmart blir inte helt trovärdigt när hon också är obotligt positiv. Samtidigt är det härligt med en huvudkaraktär som flummar runt och tycker att allt är gött, och hennes attityd vägs upp av det i övrigt allvarliga temat och Franks evigt rynkade panna.
Det höga tempot och densiteten i berättelsen gör det ibland svårt att hänga med, men den röda tråden är ändå tydlig. Filmens vision om att framtiden fortfarande skulle kunna vara positiv, om vi bara vågade hoppas, är kanske lite tunn men fungerar i sin kontext. Regissören bakom Råttatouille och Superhjältarna levererar ännu en mysig familjefilm, men denna gång med en uppgift till sin publik. Se nu till att rädda världen.
