Ed (John Lithgow) har i hemlighet byggt en spejsad bunker i anslutning till sitt hem. All sin vakna tid ägnar han åt att vara en nutida amerikansk upplaga av Fru Filifjonk och förbereda sig inför den annalkande nationella katastrofen. I köpcentret får han syn på Ronnie (charmiga Blythe Danner som huvudrollsdebuterade i 75-års åldern) som betalar med kontanter och verkar lika beredd på WTSHTFsom han. Så inleds Noble Jones debutfilm – sommarens troligen trevligaste premiär.
Ronnie har det inte särskilt lätt. Den intensiva preppern stalkar henne, mest för att få prata av sig och stoltsera med sina postapokalypskunskaper lika ivrigt som han gör på nätet. Men innan man hinner bli förbannad på Ed och en könsrollsuppvisning som tagen från Åsa Beckmans kvasiupplysta krönikor om hur kvinnor och män skiljer sig åt, börjar The tomorrow man utvecklas till en helt okej film, en opretentiös och lättsam rulle om dolda rädslor och behovet av närhet som växer på en allteftersom historien vecklar ut sig.
Noble Jones levererar ett genomtänkt manus om två udda figurer som är intresserade av varandra på riktigt utan att vare sig bli dömda eller dumpade vid första ögonkastet och mjölkar under filmens en och en halv timme romkomgenren på allt det som kan tänkas roa publiken. Tafatta umgängesscener gestaltas övertygande och med stor inlevelse av den mycket erfarna, men på äldre dagar sällan anlitade skådespelarduon.
Under den obligatoriskt misslyckade Thanksgiving-middagen går luften tyvärr fullständigt ur filmen, men det är en tillfällig svacka, och när denna trista men tillfälliga katastrof har kommit och gått kan man återigen luta sig tillbaka och sluta vara en Gafsa.
