“Ladies and gentleman, by way of introduction, this is a film about trickery, and fraud, about lies.” Med de orden presenterar Orson Welles sin film F for Fake men kan lika gärna vara beskrivningen på alla filmer som handlar om den rökridåfyllda och pengakåta värld som är konstmarknaden. En värld av anonyma säljare och köpare, en värld som rent krasst inte ens handlar om konst. Utan om pengar.
Danske regissören Andreas Koefoed har gjort en dokumentär om 2000-talets största spektakel inom denna värld: Salvator Mundi. Målningen som köps billigt på en auktion i USA i mitten av 00-talet och som påstås vara ett verk av ingen mindre än Leonardo da Vinci. Om det är sant skulle det vara konsthistoriens mest häpnadsväckande upptäckt. Det finns nämligen endast femton verifierade målningar av da Vinci, som man känner till. Av alla italienska renässanskonstnärer anses han vara mästarnas mästare. Det finns en anledning till att ledaren i Turtles är den som fick namnet Leonardo.
Med hjälp av dramatiserade händelseförlopp och intervjuer med experter, kritiker, finansnissar och konstkufar som Anders ber tala rätt in i kameran väver dansken en spännande historia. The Lost Leonardo handlar egentligen inte lika mycket om Salvator Mundi som den värld målningen dyker upp i. Pengatvättande oligarker, kändiskapstörstande curatorer och giriga auktionshus. För att inte tala om freeports (ni vet, hela flygplatstjofräset i Tenet).
Andreas är kanske lite väl fascinerad av restaureraren Dianne Dwyer Modestini men avvägarna han tar hjälper till att väcka många frågor kring en bransch där sanningen är sekundär. Är Salvator Mundi verkligen gjord av da Vinci själv eller vill vi bara att den ska vara äkta? Och spelar det egentligen någon roll? Konst handlar inte om verket i sig, utan storyn kring den, och The Lost Leonardo är en svindlande och underhållande story genom de oreglerade dollartäta korridorerna av konstvärlden.
