Park Chan-wook är tillbaka på hemmaplan med det utsökt färgstarka och queera triangeldramat The Handmaiden.
Sydkoreansk film har genom regissörer som Kim Ki-duk och Kim Je-woon alltmer kommit att förknippas med magstarka våldsexcesser. Mest expressiv men samtidigt mest publik är kanske Park Chan-wook som 2003 fängslade biobesökare med den stiliserade och ohämmade hämndsagan Oldboy – hämnden.
The Handmaiden är liksom Chan-wooks förra sydkoreanska långfilm, Thirst, en tappning på en litterär förlaga. Såsom Thirst förvandlade Émile Zolas passionerade mordkomplott Thérèse Raquin till vampyrfilm förflyttar The Handmaiden Sarah Waters queera triangeldrama Ficktjuven till 1930-talets Japanockuperade Korea.
Där möter vi den föräldralösa ficktjuven Sook-hee (Tae-ri Kim) som tar anställning som kammarjungfru hos den rika arvtagerskan Hideko (Min-hee Kim). Sook-hee som snart nog utvecklat känslor för Hideko är egentligen ditsänd som spion av en kallsinnig sol-och-vårare (Jung-woo Ha). Han ämnar i sin tur äkta Hideko och lägga vantarna på arvet. Något Hidekos morbror och sadistiske förmyndare, den excentriske boksamlaren och snuskgubben Kouzuki (Jing-woon Jo), också är ute efter.
Filmen utspelar sig på Kouzukis gigantiska ägor, i ett skräckfilmsvärdigt skrytbygge till hälften uppfört i viktoriansk stil, till hälften i traditionell japansk, där tjuvlyssnande siluetter tycks vänta bakom varje tunn skjutdörr. Det är ett scenografiskt bländverk badat i utsökta färgar, från tung mahogny till spröda tyger och fullmogna frukter. En minst sagt utmärkt dekor för en thriller som är mer sinnlig och melodramatisk än ögonstickande våldsam.
Själva intrigen, som ofrånkomligt för tankarna till Henri-Georges Clouzots De djävulska, tycks till en början något slarvig och händelseförloppet lite plötsligt. Men nästan alla frågetecknen slätas elegant ut innan The Handmaiden nått det våldsamma crescendo som ändå är att vänta av Chan-wook. Även om erotiken är långt mer påfallande. Måhända skildras lesbiskt sex lite pojkaktigt storögt, för att inte säga mjukporrigt. Men gentemot de sadomasochistiska fantasier Hideko tvingas högläsa för morbrodern och dennes gäster förefaller hennes romans med Sook-hee ändå lustfylld. Och så är ju The Handmaiden vansinnigt vacker i sin frivola njutning, även om det ibland kanske är Chan-wooks sensationslusta som får störst utlopp.
