Den japanska skogen Aokigahara, vid Mount Fujis fot, är känd som “självmordsskogen”. Obereoende om man tror på spöken eller inte, är det därmed en ganska obehaglig plats – än mer så om man tillhör oss som tycker att skog överlag är lite läskigt.
Amerikanskan Saras (Natalie Dormer) tvillingsyster försvinner under en utflykt till skogen, men Sara känner att hon fortfarande lever. Systern Jess (också Dormer) må vara strulig men inte självmordsbenägen, försöker hon förklara för den uppgivna japanska polisen innan hon själv kastar sig på ett plan till Tokyo.
Efter att ha klarat av de obligatoriska ”Japan är så himla galet!”-scenerna slösar The Forest ingen tid – rakt in i skogen ska vi! Trots upprepade varningar om att hålla sig till stigen får Sara hjälp av den charmige resejournalisten Aidan (Taylor Kinney) att gå in i skogens våld. Väl borta från stigen följer en snabb nedgång i vansinne och läskig skogsmiljö, och bitvis är det riktigt bra. Även om det redan i den obligatoriska mardrömsscenen står tydligt att det kommer hagla klyschor bygger The Forest upp spänning så pass skickligt att man förlåter den för mycket. Men inte allt.
Ambitionen och inspirationen fullständigt rusar genom filmen så att de olika genreflörtarna inte hinner landa eller bli riktigt obehagliga. Skådespelarna hjälper inte alls. Den någorlunda habila historien och miljön är The Forest enda förlåtande drag, men man önskar att filmskaparna hade vågat lita på dem mer.
Utanför filmupplevelsen finns ett annat obehag i Aokigahara – ett riktigt ställe dit människor faktiskt går för att ta sitt liv. Självmord är av många ansett ett stort problem i Japan, men inte mycket görs åt psykisk ohälsa. Trots tydlig research glider filmen förbi detta som ett halvt exotifierande västerländskt besök i Japan, och det känns lite osmakligt.
