Matt Reeves följer upp 2011 års reboot med en melankolisk framtidsdystopi där de spillror av mänsklig civilisation som överlevt förra filmens dramatiska upplösning, för en minst sagt modest tillvaro bland San Fransiscos ruiner. James Francos hybrisdrabbade forskare är ersatt med en stoisk Moses-figur vid namn Malcolm, som tillsammans med den något mer koleriske Dreyfus (vant spelad av Gary Oldman) styr den lilla kolonin och dess försök att gå vidare från undergången. Något som kompliceras när det visar sig att människorna inte är ensamma i staden och att Caesar, den hypersmarta apa som genom sin tillkomst lade grunden för den nya världsordningen, har bosatt sig på andra sidan Golden Gate-bron tillsammans med ett hundratal av sina artfränder.
De första tjugo minuterna är thriller-tense, med leriga djupa skogar, ödesmättade standoffs och avgrundsvrålande schimpanser som utan ansträngning kan banka in huvudet på vilken dumdristig människa som helst. Känslan av att följa två blodtörstiga rovdjur som nyss sprungit på varandra är genuin. Det dröjer dock inte länge innan det blir smärtsamt uppenbart att Reeves och hans manusförfattare glömt det kvinnliga könet, som enbart porträtteras av ett lamt alibi i varje läger: den gravida och sjukliga aphustrun Cornelia samt den omhändertagande sinnliga sjuksystern och flickvännen Ellie.
Utöver det snedsteget är filmen en välregisserad actionfest där Jason Clarke (i rollen som Malcolm) glänser mest. Australiensaren imponerade redan i Zero Dark Thirty och utgör en moralisk motpol till Oldman, som ändå är tillräckligt komplex i sin kraktär för att man ska bli osäker med vem man egentligen hade sympatiserat med om apornas planet skulle bli en realitet.
