The Bling Ring bygger på verkliga händelser och skildrar en grupp ungdomar på inbrottsturné i kända människors Hollywoodhem. En upphetsad jakt på troféer i form av märkeskläder och prylar. Men kanske mest av allt en jakt på själva upplevelsen av att få krypa innanför skinnet på en celeber person som Paris Hilton. Att, om så bara för en stund, få ligga i hennes säng och gulla med hennes knähund.
The Bling Ring är en lysande samtidsskildring om våra ytligaste laster och begär. En film om den globala armé av Uggaholics med inövade spegelfejs vars största intresse är Kim Kardashians klackhöjd och huruvida Lindsay Lohan visade blygden sist hon klev ur taxin. Precis som i sina tidigare filmer visar Coppola prov på en enastående förmåga att destillera känslor och tillstånd. Här bjuder hon in oss att uppleva den berusande känslan som konsumtion kan ge och det den för med sig: en känsla av tillhörighet. Det finns där ett tydligt släktskap mellan The Bling Rings partyprinsessor och Coppolas 1700-talsshopaholic, Marie Antoinette. Som alltid med Coppola är det genomgående fingertoppskänslig musikläggning och formmässigt stilsäkert. Men låt dig inte förledas av den strassbeklädda ytan. Detta är civilisationskritik förklädd till en walk in closet med inbyggd champagnefontän. Det gör att The Bling Ring mycket väl kan vara den bästa generationsskildring som gjorts om ägandets eufori och outsägliga tomhet.
