Över ett decennium senare återförenas nu Martin McDonagh med sin In Bruges-duo Colin Farrell och Brendan Gleeson. Den utmärkande cyniska tonen, med sin mörka humor, som genomsyrade den tidigare filmen hittas även i The Banshees of Inisherin.
På den lilla irländska ön Inisherin möter vi Farrells karaktär Pádraic, en optimistisk prick som lever sitt begränsande liv utan större bekymmer. Bekymmer uppstår dock när hans bästa vän Colm (Gleeson) plötsligt bestämt sig för att inte längre vara just hans bästa vän, helt utan förvarning eller förklaring.
Framför kameran är det bara att dela ut toppbetyg till samtliga. Colin Farrell gör kanske sitt livs roll med en hjärtekrossande, vid tillfällen extremt rolig, prestation och den kommande Oscar-statyetten är hans att förlora. Brendan Gleeson matchar sin scenpartners nivå med sin komplexa, mänskliga tolkning. Kerry Condon är filmens hjärta och bidrar med välbehövlig värme i rollen som Pádraics syster Siobhán. Barry Keoghan är en scene-stealer som heter duga i rollen som Dominic och han dominerar varenda bildruta han syns i.
Med sitt delikata dramatiska uppbyggande och sin helt perfekta komiskt laddade dialog, är Martin McDonaghs vassa penna här vassare än någonsin. Varje scen och interaktion karaktärerna emellan landar så att det verkligen känns, innan det byggs på med ytterligare lager. The Banshees of Inisherin skiftar mellan mörk komedi till melankoliskt drama, till en filosofisk syn på behovet av samhörighet. McDonagh lyckas med allt han kan lyckas med och balanserar samtliga komponenter mästerligt.
