The Animal Kingdom

Ett mystiskt fenomen präglar Frankrike - människor muteras till djurliknande varelser, och ingen förstår varför. De transformerade samlas för att behandlas på specialinriktade kliniker, där de förhoppningsvis kan återgå till sin mänskliga form - men framstegen är få och mutationerna ökar med varje dag som går. Bland de intagna är François fru, som efter en transportolycka flyr sin fångenskap. Tillsammans med sin son Émile ger sig François ut för att hitta sin käraste, på en resa som kommer förändra duons liv för alltid.  

The Animal Kingdom stärks ofantligt av dess koncept i relation till den dramatiska ton manuset grundar sig i. Snarare än att ta ifrån berättelsens allvar är science-fiction elementen höjdpunkter, och bidrar med metaforiskt djup utan att det känns påtvingat. Far-och-son-relationen står för filmens emotionella centrum, men porträtteringen av förhållandet är långt ifrån nyskapande, och inget som inte gjorts förut. Däremot ger Romain Duris och Paul Kircher som François respektive Émile grymma skådespelarinsatser, och kontribuerar med realistisk samt känsloladdad kemi. Ytterligare en höjdpunkt är framställningen av de muterade djurvarelserna, som sömlöst blandar praktiska effekter med datoranimation. Hur de smälter in bland de mänskliga karaktärerna är imponerande, speciellt med tanke på filmens förhållandevis låga budget.  

Trots att mycket imponerar känns The Animal Kingdom aldrig helt unik. Konceptet är spännande, men utförandet av berättelsens narrativ är konventionellt, vilket ger en genomgående förutsägbar känsla – och bortsett från François och Émile är resterande karaktärer endimensionella, då de fyller ut klyschiga roller utan något djup. Ändå är filmen en lagom tankeväckande historia att dra i gång året med, som lyckas mycket väl med vad den försöker att vara, men inte mycket mer.