Swimming Pool

Lite verkar det som om François Ozon gör varannan film utflippad och bisarr, och varannan sparsmakad och elegant. Efter de hysteriska fjollerierna i [I]8 kvinnor[/I] är det följaktligen på nytt dags för en film med det där avvaktande, obehagliga anslaget som gjorde till exempel [I]Under sanden[/I] så bra. Precis som i den filmen är det Charlotte Rampling som spelar huvudrollen, här som den neurotiska deckarförfattarinnan Sarah Marton som lånat sin förläggares sommarhus i Provence för att få arbetsro med sin nya roman. En frid som får ett abrupt slut när förläggarens dotter Julie oväntat flyttar in. Kontrasten mellan den asketiska, ständigt bantande, medelålders kvinnan och den unga, utlevande och ganska slampiga tjejen kunde inte vara större. Det är först när Sarah inser att hon kan utnyttja Julie och hennes tilltrasslade känsloliv för sitt skrivande som samboskapet börjar fungera smärtfritt. Åtminstone fram till den morgon då Sarah hittar blodspår vid poolkanten. Konstnären som social kannibal och parasit verkar vara ett tema som ligger Ozon nära. En sorts ständigt distansering och utanförskap som innebär att man alltid är betraktaren, den som är beroende av andras passioner och olyckor för att få fart på sin egen kreativa motor. En teoretisk inställning till livet, där fantasivärlden alltid är mer tillfredsställande än verkligheten. När han utforskar temat här, känns det som om han är mer ärlig och personlig än någonsin tidigare. Liksom hans lite kalla registil är idealisk för sammanhanget. Ozon har skapat ett elegant och återhållet kammarspel med lönnrum, dubbla bottnar och en och annan uppenbar fint. Ett litet kriminaldrama med ondskefull kärna. Och en klassisk twist. Men frågan är om han hade kunnat komma undan med den här historien med någon annan skådespelerska än just Charlotte Rampling. Det är hennes närvaro och sfinx-artade ansikte som gör att filmen aldrig tappar sin intensitet. Ramplings sätt att på bara en sekund gå från bitter till triumferande, från sårad till stenhård, ger Ozons vardagskriminalare den spänning som gör att till och med lite kalasande på en chokladbakelse blir fängslande och intressant.