Striptease

Omslaget till boken som denna film bygger på, pryds av en halvt skalad banan, medan filmaffischen visar en halvt avklädd Demi Moore. Mer än så skulle egentligen inte behöva sägas.Men det finns säkerligen de som trots allt är intresserade av denna deckare från Miamis skuggsida. Dels för att den legat och skvalpat i utländsk media sedan snart ett år, dels för att Striptease precis nominerats till hela sex kategorier av den amerikanska filmvärldens kalkonpris, Golden Raspberry Award. Dessa mindre renommerande utnämningar kan dock tyckas en aning orättvisa eftersom detta faktiskt inte är ett pekoral. Filmen är egentligen bara rätt och slätt tråkig. Vilket å andra sidan är en grov synd i sig med tanke på hur spirituell, rikt satirisk och spännande den litterära förlagan är. Författaren Carl Hiaassen är ett stort namn bland alla som insett att den piggaste samhällskritiken i 90-talets USA alstras i deckarkretsar. Likt Elmore Leonard, eller kanske i ännu högre grad, lyckas Hiaassen i sina skenbart enkla, konspiratoriska berättelser sätta dit högdjur på löpande band samtidigt som han med närvaro och värme skildrar, de ofta slemmiga, karaktärerna på samhällets botten. Språket är rappt, intrigen exakt och hans udda figurer i hög grad levande. Precis som i filmen, fast tvärtom. Regissören Andrew Bergman håller sig dock slaviskt till intrigens yttre ramar: nakendansösen Erin Grant strippar enbart för att få pengar till att vinna tillbaka sin, i en vårdnadstvist förlorade, dotter. En högt uppsatt politiker går i vild åtrå efter Erins kropp bärsärkagång på hennes arbetsplats, vilket till inget pris inte får komma ut till press och illvilliga konkurrenter, och plötsligt befinner sig Erin mitt i en härva som, i boken, är dödligt snårig. Här hinner dock problemen bara antydas innan de snabbt och smärfritt löses.Detta mycket till följd av Bergmans iver att hålla sig innanför utmätta gränser, vilket tvingar honom att skära ner på den karaktärs- och situationsetablering som alltså är ett av Hiaassens signum. Alla krumelurerna finns där, men bara i monter, inte i våra hjärtan. När så filmen i slutändan övergår i en Ture Sventon-liknande fars är intet Hiaassen-fans öga torrt.Att den milt sagt överskattade, bröstopererade och extremt vältränade aktrisen Demi Moore inte skulle kunna övertyga en blind säl om att hon är en fattig mamma från husvagnsproletariatet gör naturligtvis inte saken bättre.