Stop Loss

I sin första film sedan Boys Don’t Cry (herregud, det var nio år sedan) har Kimberley Peirce ett uppdrag inte alldeles olikt Irakkrigsskildringen In the Valley of Elah. Stop Loss — en term för försvaktsmaktens möjlighet att...I sin första film sedan Boys Don’t Cry (herregud, det var nio år sedan) har Kimberley Peirce ett uppdrag inte alldeles olikt Irakkrigsskildringen In the Valley of Elah. Stop Loss — en term för försvaktsmaktens möjlighet att kontraktuellt hålla kvar soldater längre än avtalat — dammsuger vardagens Amerika på emotioner kring evighetsinvasionen. Precis som i Peirces debutfilm befinner vi oss i Texas, där tre unga hemkomna soldater med Ryan Philippe i spetsen försöker plocka upp spillrorna av de liv de lämnade. Stop Loss har på sina håll anklagats för att vara plakatpacifistisk. Det kan hända. Intressantare är att den våg av kontemplativa “efter”-filmer redan står i full blom, medan det på många sätt parallella Vietnamkriget började bearbetas i Hollywood först flera år efter avslutad konflikt.