Spökhuset

Eddie Murphy, Disney och barn. Den här filmen är läskig på helt andra nivåer sätt än vad den utger sig för att vara. Den är för tusan baserad på en åkattraktion från Disneyland. Och nämnde jag att Eddie Murphy spelar huvudrollen? Men som hjärnslö underhållning är den trots allt acceptabel. Murphy spelar Jim Evers, en överambitiös mäklare som tillsammans med sin fru Sara driver mäklarfilmen Evers & Evers. Jim försummar både sin fru och sina barn och väljer ständigt jobbet före familjen. När han lyckas övertala familjen att åka ta en omväg på familjesemestern för att inspektera ett hus som Sara ska sälja blir hela familjen indragen i ett spökmysterie. Och Jim måste enligt disneylogiken lära sig hur viktig den familj han har försummat egentligen är I [I]Spökhuset[/I] följs genrens regler punkt för punkt. Familjen Evers blir snabbt utspridd i det läskiga huset och upptäcker olika övernaturligheter i form av spöken, zombies och en Barber Shop-kvartett av sten. Effekterna är snygga och lite extra cartooney för att ingen ska bli rädd på riktigt, ungefär som i [I]Casper[/I].. Rob Minkoff, som ligger bakom tidigare kassakossor som [I]Stuart Little[/I] och [I]Lejonkungen[/I], har haft den goda smaken att inte låta Murphy ta över filmen. Ungarna Michael och Megan (Marc John Jefferies och Aree Davies) är inte alls lika motbjudande som disnyeungarna kan vara och Terence Stamp, känd från bland annat [I]Priscilla - Öknens Drottning[/I], gör rollen som den obligatoriska creepy butlern riktigt bra. Egentligen är det ingenting som är särskilt dåligt med [I]Spökhuset[/I]. Vilket inte alls betyder att den är bra. Och även om den funkar som en lättviktare för barnfamiljen så är det nog klokare att hålla på stålarna tills [I]Scooby Doo 2[/I] har premiär.