Spirited Away

När resten av världen tycks tro att det alla personer under elva helst av allt vill vila ögonen på är illa tecknade fabelmoralister som drar ordvitsar till Elton Johns senaste pianoballad, behövs animegurun Hayao Miyazaki mer än någonsin. Hans filmer är mörka, politiska och magiskt välgjorda. Redan 1997 såg det ut som våldsamma mästerverket [I]Princess Mononoke[/I] skulle slå med full kraft, men det är först nu - 61 år gammal och för första gången riktigt nere med CGI-scenen - som hans namn funnit sig till rätta på västerländska multiplexbiografer. [I]Spirited Away[/I] är i grunden en enkel [I]Alice i underlandet[/I]-historia hälld genom ett filter av surrealistisk och bubblande japansk folklore. Allt börjar när 10-årige Chihiro är ute på biltripp med sina föräldrar och hamnar på en övergiven theme park. Chihiro känner sig illa till mods - och ännu mer så när hon plötsligt ser föräldrarna förvandlas till groteska jättegrisar efter att ha svullat i sig från en uppställd köttbuffé. Chihiro flyr, för att springa på Haku, den pojke som ska lotsa henne in i hennes nya värld: ett bisarrt spa för den lokala andevärlden som drivs av en trollpacka med kolsvart repertoar och en gnällig jättebebis som bara ligger och latar sig. Gradvis lär sig Chihiro vad som gäller. För att föräldrarnas förtrollning ska brytas måste hon lära sig ta ansvar och överleva bland alla enorma stinkmonster, åttaarmade arkivarier och valrossliknande ballongväsen med ADHD. Även om [I]Spirited Away[/I] är nog så effektiv som mörk uppväxtsaga, är det som William Burroughsk stream of consciousness-uppvisning som den lyfter högt över det mesta annat på marknaden. Visuellt är den sprängfylld av färg, form och köttigt liv. Utan att någonsin kännas onödigt svårdechiffrerad. Missar man att den där anskrämliga flodanden kräks upp rostiga cyklar, giftigt avfall och annat som folk gjort sig av med på sistone - bara en av många eleganta passningar till det globala konsumtionssamhället - får man glädja sig åt att det hoppar förbi en trio knasiga gummihuvuden och skrockar "hoi-hoi" på blickfånget intill. Framåt kommer en av årets mäktigaste och knarkigaste historier i vilket fall som helst. Åt alla håll.