Om vi i publiken hade haft lika kul som Don Cheadle hade under inspelningen så hade detta blivit en ny klassiker, något någon med rent hjärta inte ens kan kalla 1996 års Michael Jordan-spektakel. Idag har Looney Tunes-hybriden legioner av nostalgiska fans vilket är anledningen till att vi nu får en senkommen (25 år!) reboot. Fast det är i ärlighetens namn med rejält överseende man kan kalla det för en film och inte en två timmar lång våt dröm för Warner Bros marknadsavdelning.
Basketspelaren LeBron James och hans son Dom (Cedric Joe) sugs in i en digital värld styrd av den megalomaniske AI:n Al G. Rhythm (Don Cheadle). För att få dem säkert hem igen måste LeBron vinna över AI:n på basketplanen. Till sin hjälp tar han medlemmar från de animerade Looney Tunes.
I början av filmen säger LeBron James att det aldrig slutat väl när idrottare försökt skådespela. Scenen är menat att vara självironisk men skämtet fastnar i halsen – för LeBron James är kass. Åtminstone på att agera. Michael Jordan var inte någon Michael B. Jordan men lyckades ändå få med ett uns av sin karisma på film vilket gjorde att Space Jam än idag har en nivå av charm. Säg det här dock inte till regissören Malcolm D. Lee (Scary Movie V). Så mycket av filmen går ut på att vara en kärleksfest dedikerad till ”Kungen” LeBron James. Looney Tunes dyker inte ens upp förrän en halvtimme in.
Man vet att ett manus kommer ha sina problem när namnlistan på författare är i längd med de medverkande. Någon av dem hade uppenbarligen sett Ready Player One innan. Space Jam: A New Legacy är knökfull med populärkulturella referenser till filmer och tv-serier som Warner Bros äger rättigheterna till. Målgruppen tycks vara yngre men när de slänger in Mad Max: Fury Road och Pingvinen från Batman Returns så börjar man ju undra.
Visst finns en del underhållande scener, men det är slitsamma sträckor däremellan. Mycket faller platt, ibland bokstavligt, med knasiga ljudeffekter. Det går inte att komma ifrån att Space Jam: A New Legacy lider av James frånvarande skådespeleri och ett filmbolag som är mer intresserade av att visa upp all sin IP (Intellectual Property) än att skapa något nytt som står på egna ben.
