Det största brottet i The Social Network är inte att de försöker blåsa sex i osex utan att dramaturgin är tunn som en torr kvist i november som knäcks under uppdraget. De drar till med att Mark Zuckerberg startar Facebook för att få upprättelse för att han blir dissad av en snygg tjej? Really? Detta är att förminska honom, publiken och verkligheten.
Filmen är baserad på boken av Ben Mezrich, som favoriserar hans två topp-antagonister, tvillingarna Cameron och Tyler Winklevoss. Man förstår att filmskaparnas information om dem är oändlig medan kunskaperna om själva huvudrollen är knapp. Det påvra personporträtt av honom gör att man aldrig får syn på vem Zuckerberg är, karaktären blir endimensionellt ”nördig”. Men ingen nörd kan ha startat Facebook! Det krävs enorm psykologisk känslighet och en ovanlig intelligens som gör att någon kommer på att möta upp folks rädslor, önskningar och voyeuristiska behov utan att för den skullen gilla porr.
Mark Zuckerberg, den riktiga, har gjort något fantastisk. Baserat på andrahandskällor tar den här filmen fasta på hans presumtiva asbergertendenser, svartsjuka och hämnd-begär. Filmen handlar aldrig om honom – huvudpersonen. Istället är de präktiga Winklevoss-tvillingarna de enda som får en 360 graders personlighet. Deras Harvard-tid, deras återhållsamma bitterhet, deras roddteam som aldrig vinner, deras muskulösa kroppar, deras värdighet på gränsen till bristning, deras flickvänner och förhållande till sin rika far, deras passivt aggressiva hat mot Zuckerberg. Förtjänsten är att de blir extremt roliga. I motsats till Zuckerberg finns ett djup i karaktären, där humor får plats. Vi lär känna dem, och kan älska dem. Justin Timberlakes skådisinsats är också rätt underbar. Han blir trovärdig för att han är så ful och för att han avstår från dans och sång. Det existerar inga kvinnoroller. Ämnet i sig är dock så pass intressant, att folk kommer att se filmen ändå. Men var försiktig att inte bryta nacken på filmens grunda djup.
