Släkten är värst

Regissören Jay Roach - som tidigare gjort bägge Austin Powers-filmerna och videoaktuella Mystery, Alaska - har nu bytt genre och hamnat i den breda familjekomedins värld. Här får vi följa Ben Stillers rollfigur Greg Focker som för första gången ska träffa sin flickväns föräldrar, spelade av Robert De Niro och Blythe Danner. De är lite av blivande svärföräldrar från helvetet med hobbyer som att bygga in video-övervakningssystem i hela sitt hem, med ett sätt att säga "det är okej" som betyder precis det motsatta, och med stränga regler om att pojk- och flickvän inte får dela rum förrän de är gifta. Tiden som Greg Focker (gissa om efternamnet ger upphov till några kvicka skämt) ska tillbringa hos flickvännens föräldrar utvecklas snabbt till en enda lång hinderbana av förödmjukelser och förnedring. Allt han säger blir fel, skämten misslyckas och hans karriär framstår som futtig jämfört med alla andras. Dessutom är en av helgens begivenheter en grillkväll hemma hos hans flickväns före detta pojkvän - som bara råkar vara stenrik, filosofisk och en jävel på att snickra. Humorn håller sig på en mellannivå, med bara enstaka dippar ner i snuskträsket, ungefär som en lite mesigare och prydare kusin till [I]Den där Mary[/I]. Och precis som i den filmen ges Ben Stiller möjlighet att odla sin förmåga till fysisk komedi, medan De Niro (utan överspelet från till exempel [I]Analysera mera[/I]) gör en riktigt avslappnad komediroll. Som helhet innehåller filmen några riktiga höjdpunkter, och några riktiga skratt. Plågsamt pinsamma scener som nästan gör fysiskt ont att se på och som bland annat involverar en gravurna, ett bad i lånade badbyxor och en plötsligt uppflammande brand. Men tyvärr ligger resten av filmen tryggt förankrad i den lite ängsliga och utslätade mittfåran som i och för sig är behaglig, men lite trist. För att inte tala om slutscenerna som är så präktiga att de lämnar en tråkig smak av banalitet efter sig.