Visst skälver det under fötterna på Saga (Anita Briem) i isländska tappa-minnet-dramat Skalv. Efter ett epilepsianfall har hon svårt att minnas saker. Hennes vardag skakas om och plötsligt minns hon annat hon inte kan förstå. Frågan är på vilket ben Skalv vill stå. Thriller? En timme in i filmen är det i alla fall helt plötsligt ett familjedrama.
Det obehag som inleder filmen hade man mer än gärna fått vara kvar i. Det hade varit spännande att utforska vad som pågår i en människas psyke som låtsas förstå sin omvärld men glömt den. Saga känns verkligen isolerad i sin glömska. Dessvärre skriver man oss på näsan. Det talas om bortträngda minnen, ” Det kanske är något du inte vill minnas?”. Användandet av flashbacks får oss också att förstå att det handlar om ett trauma.
Man vill också vara konstnärlig vilket innebär att filmen tappar fart och det tar udden av thrillermomenten. När man väl förstått Sagas förändring behöver man inte stanna i det i med scener som förklarar hennes obehag. Vackra bilder på ett vintrigt Island och starkt skådespeleri i huvudrollen räcker inte hela vägen.
