Elliot Oswalt skriver true crime-romaner om bestialiska mord och mystiska försvinnanden som lämnats ouppklarade av lokala myndigheter runt om i USA. När Sinister tar sin början lever han på gamla meriter och är i desperat behov av en litterär succé. Med den ekonomiska krisen kärva liv flåsandes i nacken höjer Oswald därför oddsen och tar med sin intet ont anande fru och barnen och att flyttar in i ett hus där en hel familj hittats hängd på bakgården – bortsett från yngsta dottern som är spårlöst försvunnen.
Nästan meddetsamma dyker en mystisk låda med gamla home-video-band upp. Vår författare slänger sig girigt över det välkomna stoffet trots att alla band innehåller inspelade mord med pålagd musik som är besvärande obehaglig. Efter detta dröjer det inte länge innan allting fuckar ur.
Sinister är en välproducerad skräckfilm som på ett underhållande och obehagligt sätt använder sig av genrens klassiska grepp och klyschor. Ethan Hawke passar perfekt som en villaområdets Jack Torrance när han bråkar med frun, försöker skriva och utforskar husets gömda vrår. Även om den ibland gör det lite för lätt för sig är filmens förmåga att bygga upp spänning så hög att man som publik alltid sitter upptryckt i biostolen.
