Sex dagar, sju nätter

En romantisk komedi som påminner om Den vilda jakten på stenen, men utan vare sig sten eller jakt. En storstadsböna spelad av Anne Heche är på en romantisk resa med sin marsipangris till pojkvän, när hon stöter på den ruffliga piloten Quinn (Harrison Ford). Föga överraskande uppstår starkt ogillande, och till bådas förtvivlan tvingas de acceptera varandras sällskap efter att ha blivit strandsatta på en öde ö utan vare sig kommunikations- eller transportmedel. Händelseförloppet är mer än förutsägbart, men njutbart om sinnesstämningen är den rätta. Några pirater är onödigt inslängda för att bidra med lite spänning, men annars är harmlösheten kompakt. Ford verkar ha roligare än på många år, och driver lågmält med sin egen roll som romantisk actionhjälte. Det är skönt att ha honom tillbaka bakom flygspakarna, och befriande att se hans tafatta rollfigur bete sig som en rostig Indiana Jones. I Wag the Dog visade Heche sina komiska kvaliteter, och med hela sin ansamlade talang slåss hon här filmen igenom för att hennes roll inte ska bli ännu en skrikande bimbo som vill hem till nagellacket. Personkemin fungerar och hat-kärleken övertygar, vilket är nog så viktig i det romantiska komedikonceptet. Regissören Ivan Reitman har en lång erfarenhet av komedier på recept. Hans nya anrättning sällar sig till raden av mediokra filmer som knappast förgyller men i alla fall fyller ut en timme eller två utan att skatta hjärnan på allt för mycket verksamhet. Trots underbara scenerier och den exotiska inspelningsplatsen är Sex dagar, sju nätter en film som inte förlorar mycket på att ses på video. Närvaron av David Schwimmer är talande då filmen påminner om hans roll i TV-serien Vänner - en glad och oansenlig bekantskap som gör sitt bästa för att vara alla till lags.