Den mystiske Rodriguez upptäcktes av producenter som jobbat med Marvin Gaye och Stevie Wonder, jämfördes med Bob Dylan och släppte två skivor – som båda sålde så lite att du och dina kompisar kan räkna exemplaren på era fingrar. Skivbolaget rev kontraktet och Rodriguez började jobba som rivare i Detroit. Vad han inte visste var att hans musik hittat till Sydafrika, sålt platina flera gånger om och att han där hade samma status som The Rolling Stones och Elvis Presley.
Searching for Sugarman har sitt osannolikt fantastiska människoöde att tacka för mycket. Men Malik Bendjelloul visar samtidigt prov på fingertoppskänsla, inte bara genom vilka frågor han ställer i sina intervjuer, utan även genom vilka han intervjuar. De både sydafrikanska männen som gjort det till sitt livsuppdrag att ta reda på vad som hänt Rodriguez (i Sydafrika ryktades det om att sångaren begått självmord) berättar passionerat om hur de bit för bit löst pusslet. Och tillsammans med Rodriguez gamla producenter och kollegor sätter de scenen för Bendjellouls eget möte med den skygge artisten.
Utan att avslöja för mycket finns det en lucka på ungefär tio år i Rodriguez senare liv som filmen inte berör och även om man kommer nära honom väcker Searching for Sugarman nästan lika många frågor som den besvarar. Men den är samtidigt en tillfredsställande berg-och-dalbana som fuktar tårkanalerna och påminner oss om att det även under internetåldern finns gåtor som väntar på att lösas.
