Seabiscuit

Det har skvallrats om att unga stjärnan Tobey Maguire var förargad över att äldre kollegan Jeff Bridges fått större utrymme i trailern som föregick [I]Seabiscuit[/I], och jag förstår att Maguire blev förvånad. Likaså Chris Cooper. Det är nämligen som om regissören Gary Ross haft enskilt möte med respektive Maguire, Cooper och Bridges och lovat var och en att de ska få huvudrollen och alla spelar som för huvudrollen och ingen hajar varför de andra tror att DE spelar huvudrollen. [I]Seabiscuit[/I] är således en lite märklig film. Den ska handla om en häst, men det är en förfärligt tradig upptakt innan vi får stifta bekantskap med den makalösa toton Seabiscuit. Loser-hästen, Ferdinand-under-eken-kusen, som ingen trodde på, men som sen nästan närapå enade en nation, based on a true story. Utspelad under depressionen vill Ross göra ett historiskt, poetiskt epos. Med tystlåten ansats, pauser och vackra höstlandskap nästan som en ballad över hur det moderna Amerika formades och männen som stod för modellen. Glimtvis är det vackert och bra, lika ofta ren kalkon, främst haltande personregi med följande excesser i patetiska överspel. Bridges är däremot utmärkt som förkroppsligandet av USA-andan - den aldrig vilande entreprenören, som trots tragedier rullar vidare likt ett outslitligt hjul. Cooper, däremot, har gått rakt in i fällan att spela sig själv. En finurlig kuf med smak för de vida vidderna, här Mannen som kan tala med hästar - en Chris Cooper-karikatyr. Maguire, som ofta oerfarna skådisar, verkar tro att ju mer han spärrar upp sina stora blå och beter sig introvert, desto intressantare tolkning. Fel. Mest undrar man vad han håller på med. Vi följer männen i tre parallellhistorier, innan deras vägar äntligen korsas. Dramaturgiskt rena gäsporgien - filmen tar aldrig slut! Slarvigt dessutom med en del trådar som inte följs upp (Maguires familj? Hans homosexuella dragning till jockeykollegan? Den vita hästen?). Det är en befrielse när William H. Macy dyker upp och slår på klockan i en lysande enmansshow som radiopratare. Ross skulle gett honom huvudrollen istället.