Den 12-åriga Georgie (Lola Campbell) lever som Pippi Långstrump i en förort till London. Med mamma i himmelen och en okänd pappa får hon klara sig själv i sitt färgglada hus. Men detta är brittisk diskbänksrealism så här finns varken Villa Villekulla eller en kappsäck full av guldpengar. Georgie stjäl cyklar för att ha råd att betala hyran, ljuger för socialtjänsten att hon har en vuxen hemma och skippar skolan. Hennes ”Tommy”, Ali, (Alian Uzun) hjälper till att stjäla cyklar men är också någon Georgie kan dela sina tankar med. Även om hans ensamstående mamma verkar hålla mer koll på honom. Georgie drömmer sig tillbaka till tiden med mamma, främst genom gamla videoklipp i sin mobiltelefon. Men snart dyker pappa upp och allt förändras.
Lola Campbell är övertygande som Georgie. Att hon har svårt att släppa andra inpå livet och kan klara sig själv uttrycker hon genom små subtila uttryck eller större känsloexplosioner. Harris Dickinson, bekant från Ruben Östlunds Triangle of Sadness, är också trovärdig som trubbig ung pappa.
Regissören Charlotte Regan lyckas också få in humor utan att det blir komedi likt hur Wes Andersson brukar göra i sina filmer - med små insteg. Samtidigt verkar hon i samma anda som exempelvis Ken Loach och skildrar det högst levande klassamhället i England verklighetstroget. Men det unika med Scrapper är att Regan riktar blicken bort från klassamhället för att fokusera på modet att visa sig sårbar och släppa in en ny relation.
