Saving Grace

Efter det att Graces aristokratiske man är död och begraven så kommer det en utmätare och knackar på hennes dörr. Det visar sig att den avlidne mannen, som hon tyst svär åt, lämnat efter sig gigantiska skulder. En efter en ryker de: matsalsbordet, soffan och chiffonjén. Men Grace får ett plötsligt infall tillsammans med sin gräsrökande trädgårdsmästare Matthew: hon ska byta ut sina prisbelönta orkideér i växthuset mot marijuana, och vi pratar stor skala. Hundratalet växtfrämjande UV-lampor bidrar till nattens och traktens lokala norrsken och blir snart byns huvudattraktion och publiknöje. Gemene man och snubbe på puben sluter upp bakom Grace i lättnaden och förvissningen om att hon för vidare bygdetraditionen att inte bry sig nåt vidare om paragrafer eller lagen. Det är först när den lantliga Grace beslutar sig för att själv åka in till London för att langa vidare sina grödor, som den verkliga dramatiken uppstår. [I]Saving Grace[/I] är en ganska plump komedi som bygger på "hej å hå"-humor och på förutsättningen att du tycker att småhöga människor är jätteroliga, speciellt om det är äldre tanter som bara råkar dricka maja-te och sen freakar ut med cornflakes och lösögon. Inte ens fantastiska skådespelerskan Brenda Blethyn (från till exempel Mike Leighs [I]Hemligheter och Lögner[/I] lyckas föra filmen i hamn, utan vi befinner oss i ett konstant land av ganska billiga skämt och ett poppigt soundtrack för smörjelse av den tilltänkta, förmodligen rätt unga, publiken. Tokroligt liksom. Ännu tokroligare är att filmens engelska hemsida bjuder på en tävling där man kan vinna en resa till Amsterdam för två under devisen "Win a trip" och jag undrar: Kan man sjunka lägre i spekulation? För att göra en bra kokmedi krävs det mer än att bara bryta mot ett tabu på ett fnissigt sätt. Uppfylld av sitt eget kvasi-mod, att våga skämta om marijuana, så uppnår regissören Nigel Cole helt motsatt effekt än vad han önskat. det hade inte hjälpt om man så hade satsat hårt och tuggat i sig ett halvt kilo förbjuden svamp innan man gick in i biografen - [I]Saving Grace[/I] känns ändå trångsynt, förutsägbar och tråkig.