Savannens härskare

Det går inte. Hur jag än försöker kan jag inte suggerera fram skräck inför två stackars lejon som stressade av människans närvaro i sekelskiftets Kenya tar till hårdtassarna och slukar engelsmän och infödda järnvägsarbetare på löpande band. Denna anakronistiska thriller, på temat naturens hämnd, berättar om den irländske ingenjören Patterson som anlitas av engelsmännen för att bygga en järnvägsbro över en extra sank flodbädd. Patterson möts till en början av ovilliga arbetare som engelsmännen har tvångskommenderat från imperiets alla hörn. Hans aktier stiger emellertid betydligt när han skjuter ihjäl ett lejon som rivit en rallare men snart börjar de räddhågsna infödingar knorra igen -- den första katten bildade nämligen bara förtrupperna.Berättelsen har sitt ursprung ur en påstått verklig händelse (djuren finns uppstoppade i New York), och man kan förstå att berättelsen gav rubriker i det samtida USA:s tidningar då utrikesnyheter likt denna hann växa betydligt innan de nådde fram till andra sidan havet. Men 100 år senare undrar man lätt varför filmmakarna valt att till fullo anamma dåtidens tabloiders vokabulär. Här är afrikanerna lata simulanter och araberna fega veklingar som springer så fort de ser ett morrhår medan de store vita männen är både visa och modiga. Och vilddjuren är självklart illvilliga, opålitliga och släkt med hin håle själv."Detta har hänt i verkligheten", upprepas som ett mantra filmen igenom, som om det skulle ge den dess ultimata och icke diskuterbara existensberättigande. Den logiken säger att det i så fall vore gangbart att göra en seriös thriller om älgolyckor, vilka egentligen inte är just olyckor, utan det blodiga resultatet av några kamikazeälgars försök att utplåna den svenska bilistkåren.