Efter en rad prisade kortfilmer, långfilmsdebuterar John Skoog nu med den redan innan premiären prisbelönta Säsong. Filmen är lika vacker som obehaglig, men framförallt ett experimentellt porträtt från en urholkad och döende del av landet.
Säsong utspelar sig i John Skoogs uppväxtort i nordvästra Skåne. Nära Söderåsen ligger det lilla samhället Kvidinge inbäddat bland lummig skog och öppna fält. Om sommaren kommer säsongsarbetare från Polen till en gård för att arbeta. Barnen leker oskyldigt i det gröna, medan tonåringarna super ner sig. Genom korta utsnitt framträder det vardagliga livet i den lilla hålan där årstiden spelar en viktig roll för tillvaron.
Det finns nog ingen mer tacksam tid att skildra landsbygden på än under dess högsäsong: med böljande grönska och otaliga solnedgångar, är det knappast svårt att göra en vacker film från Skåne. Men trots det skickliga filmfotot, lyckas Skoog skapa en annan stämning än det idylliska. Växelspelet mellan den dominerande tystnaden och landsbruksmaskinernas höga ljud fungerar som hotfulla inslag i det mulliga landskapet. Skådespeleriet är nedtonat men närgånget och de lösryckta scenerna vävs fint samman genom skådespelarnas skorrande skånska.
Säsong kommer antagligen ses som en kritisk kommentar till den tid vi lever i, där landsbygden blivit allt mer exotisk och drömmen om livet på landet säljs med stor framgång. Men filmen är ännu mer ett sökande bortom just detta. Istället är det landsbygdens isolering och ensamhet som undersöks i kontrast till det vackra.
Filmen är bara 71 minuter, men känns betydligt längre genom sin stillhet och långsamma panoramor. Trots det vaggande tempot hittar Säsong sin form som en poetisk betraktelse över en bygd som glömts bort, men där livet ändå pågår. Med sin debut visar John Skoog att svensk film har ett nytt hopp och att lågbudgetsatsning Moving Sweden kan öppna för andra typer av berättelser än de vi är vana att se.
