En varm skönhetssalong i Gaza, tolv kvinnor och ett stulet lejon utanför. Ständigt närvarande är ockupationen, ”oroligheterna” (som de benämns i filmen) och männen.
Trots den märkliga ambitionen att inte göra en politisk film förefaller det omöjligt att inte skildra hur vardagslivet påverkas av Hamas och Israels blockad med avstängd el, skottlossning, explosioner och sedlighetspolis. Skillnaden mellan ambition och verk är Salongens svaghet, men ser man förbi det finns det möjlighet att njuta av ett stolt försök att belysa två olika ohållbara situationer.
För bröderna Tarzan och Arab Nasser, filmens manus- och regiduo, ber inte om ursäkt för sin tydliga symbolik. Här besväras de instängda kvinnorna hela tiden av männen utanför samtidigt som lejonet som stulits från Hamas leder till ökade strider. Kritik kan riktas mot att komedin mest består av kvinnor som hackar på varandra, eller att karaktärerna är något endimensionella (den annars lysande Hiam Abbass får vara exceptionellt tråkig medan Victoria Balitska självklara ryska föreståndarinna är enkel men älskvärd). Men om man väljer att själv bli en besökare i Salongen ser man hur vi försöker hitta det normala i extrema situationer, hur vi som kvinnor delar hotet utanför även när vi har olika sätt att hantera det och hur när vi ibland pratar om män egentligen ifrågasätter makten.
Se Salongen som ett stiliserat tvärsnitt, ett kammarspel om försöker både skildra och utmana stereotyper, även om det inte lyckas hela vägen. Se den inte om du söker vass humor i en politiskt explosiv situation.
