Replacement Killers

Låt det stå skrivet att Hong Kong-stjärnan Chow Yun-Fat är det mest karismatiska och återhållet sexiga som skådats i en Hollywoodproduktion på år och dag. Just därför är det synd att han i sin amerikanska debut inte föräras ett bättre öde än en produktion i bakvattnet av den store John Woos framgångar. Scenografin skjuts sönder och samman i en explosiv våldsballet som bär Hong Kong-regissörens geniala kännemärke, men med den frenesi som Replacement Killers skramlar går det snabbt att räkna ut att denna filmtunna i princip är helt tom. Chow Yun-Fat kommer garanterat att få mig och andra lättinfluerade män att tillbringa timmar framför spegeln för att få några smulor från den rike filmstjärnans smörgåsbord av sexappeal. Tyvärr kan inte ens hans närvaro blåsa liv i historien om en yrkesmördare som själv blir en måltavla för att han vägrar utföra ett jobb som strider mot hans moraliska principer. Regissören Antoine Fuqua, som tidigare mest har gjort sig känd för att ha skapat videon till Coolios hit Gangster Paradise, har stylat hela filmen in i minsta detalj till den gräns där det inte längre går att avgöra vad som är viktigt eller oviktigt. Varken Yun-Fat eller hans kvinnliga motspelare Mira Sorvino kan slå ett telefonnummer, knyta en slips eller knäppa en skjorta utan en flodvåg av kameratricks och ljudeffekter. När Sorvino tvättar ansiktet i handfatet behandlas det med samma tekniska överiver som en skottduell i biltvätten. Regissören Fuqua borde inte bara ha lärt sig av sin läromästare John Woos tekniska briljans, utan även när det är dags att bränna av krutet och när publiken bör få andas. Replacement Killers tar ut sig så att den får mjölksyra innan den ens har kommit ut ur startfållan. Oturligt nog för Fuqua finns det inga spurtpriser i filmbranschen.