Egentligen är detta ett skådespel kring ett skådespel. ”The world is but a stage”, som en man från Stratford-upon-Avon i roligt hår en gång skrev. Och den som höll sig i kulisserna veckorna efter att prinsessan Diana dött i en parisisk vägtunnel var naturligtvis drottning Elizabeth. Kritiken mot kungahuset var enorm då man vägrade flagga på halv stång (Di var ju inte längre en del av hovet). En som såg att denna tragedi i värsta fall kunde stjälpa hela monarkin var nytillträdde premiärministern Tony Blair. Folket (eller snarare pressen, här kan man verkligen prata om den tredje statsmakten) krävde hennes tårar. ”Även en inställd flagghalning är en flagghalning”, kanske Liz tänkte. För vi vet inte. Här finns ambitionen att berätta en rådande sanning, men faktum kvarstår: mycket lite är känt om vad som sades och gjordes innanför de kungliga murarna. Kanske Philip och drottningen sjöng karaoke insmorda med ister. Vi vet inte.
The Queen är till stor del en fantasi, men åtminstone en välgjord, välspelad och hyfsat välskriven sådan
Skådespelare:
Regi:
