Inledningsvis beter sig Project Wolf Hunting som en späd, sydkoreansk hötorgsimitation av en Jerry Bruckheimerproduktion. En Con Air till sjöss, men utan ekonomiska muskler. Knappt någon charm heller, för den delen. Istället har allt krut lagts på litervis med plaskigt fejkblod när en fångtransport mellan Filippinerna och Sydkorea kastar loss. Men innan fångarna ens hunnit ombord det väldiga lastfartyget introduceras vi för filmens nyckelspelare. Bland andra den pojkbandsfriserade och helkroppstatuerade fullblods psykopaten Jong-doo (Seo In-Guk), den mystiske ynglingen Do-il (Dong-Yoon Jang), snuten Seok-woo (Park Ho-San), som också basar för operationen, och hans underordnade Da-yeon (Jung So-Min).
Seglatsen utvecklar sig till ett besinningslöst blodbad redan när Jong-doo orkestrerar en rymning och fångarna tar kontroll över skeppet. Eller det är i alla fall vad den oheliga alliansen bestående av gangstrar, mördare och våldtäktsmän inbillar sig. Men snart blir de varse att de inte är skeppets enda last, i maskinrummet förvaras i största hemlighet ett Frankensteinliknande mänskligt vapen som snart vittrar blod.
Da-yeon är det närmsta Project Wolf Hunting kommer en karaktär värd att fästa sig vid. Om det nu varit mödan värt. För i Hongsun Kims ohämmade splatterfest tjänar karaktärerna främst till att sätta färg på fartygets väggar eller att låna ut sina sönderslitna lemmar som slagträn. Resultatet är b-action med högt tempo men utan riktiga insatser eller finess.
